En Rundtur i San Francisco

På onsdagen skulle vi kolla in den kalla staden, vi hade hört att chinatown skulle vara riktigt fint och började gå. Vi märkte snabbt att San Francisco verkligen är väldigt bakigt, det kändes snabbt i benen. Efter att ha konstaterat att chinatown påminde väldigt mycket om asien.  Det såldes krimskrams överallt och skyltarna var mestadels på kinesiska.

Högst upp på en backe hittade vi även Lomabard street som är världens kurvigaste väg, en väldigt imponerande väg. Efter ett stort antal bilder så började vi vandringen nerför backen i riktning mot hamnen. Hamnen var mysig och det fanns många små fik. Efter hamnen splittrades gruppen, några skulle gå på spårvagnsmuseum och andra ville titta i affärer.

Kvällen skulle avslutas med ett nattklubbs besök, alla var laddade och njöt av alkoholhaltiga drycker. Vart vi skulle gå var et dock ingen som visste, vi kollade upp lite olika ställen och kom fram till att det nog var dåligt med öppna ställen en onsdag. Vi frågade i receptionen och fick namnet på ett ställe nära hotellet.

När vi kom fram till stället tyckte vi att det såg lite dött ut och tog en taxi mot north beach som skulle ha några uteställen. Det visade sig dock vara lika dött där, enda stället vi hittade hade topless underhållning, men skulle även ha ett dansgolv. Eftersom vi inte hade något bra alternativ och inträdet fick vi gratis så bestämde vi oss för att prova. Det visade sig att det var en renodlad strippklubb och ganska sunkig också. Vi tog en öl och tittade på den ganska kassa undehållningen en stund och gick sedan hem. En helt klart annorlunda utekväll.

 

Outlet

Idag torsdag, var det hög tid att spendera lite mera pengar. Vi tog våra japanska bilar och brummade iväg ut från staden och mot värmen. Det var nämligen avsevärt mycket varmare utanför San Francisco. Vi hade ca 140 butiker till vårt förfogande och många timmar. Som vanligt flög pengarna iväg, eftersom Oskar har två kreditkort så kan han handla massor=) Men tro inte att hans shopping beroende var stillat för det, han ville handla mer.

Andra dagen i Los Angeles bestämde vi oss för att ta en tur till Hollywood och Beverly Hills. Vi såg de klassiska sevärdheterna som Walk of fame, Rodeo Drive och gav oss ut på småvägarna längs berget för att ta ett par hundra foton på Hollywoodskylten. Eftersom jag bloggar idag är det givetvis bilden på mig som hamnar här.  Vi passade även på att ta en sväng runt bland jättevillorna i Beverly Hills. Det mesta vi såg var murar och höga häckar (vilket ju i och för sig var kul som omväxling till de breda häckar man annars ser mest här).

 

Jens vid Hollywoodskylten och Oskar på Rodeo Dr

 

På kvällen blev det en lång promenad till och längs Venice Beach. För ovanlighetens skull blev det också en lördagkväll då vi inte åt middag på en snabbmatsrestaurang.

 

Oskar tog middagen på krita 

 

På söndagen stod nästa temapark på schemat – Universal Studios. Pigga och glada (?) hängde vi på låset och var där vid öppningsdags kl 9. Det visade sig  vara ett rätt smart drag då amerikanerna inte verkade vara lika morgonpigga på en söndag. Vi hann med turen runt studioområdet och en del ”rides” innan köerna började ringla sig långa. Höjdpunkterna var Shrek 4D – en 3D-film med luft- och vattenstänk-effekter i stolen, The Mummy – en annorlunda bergochdalbana i mörker och Waterworld – en show med båtar, jetskis och ett flygplan.

 

Från vänster: Oskar blir intervjuad av pappdockor, en kraschplats som används i filmer och alla iklädda snygga 3D-glasögon.

 

Från vänster: Åkturen Jurassic Park, Showen Waterworld och det sista vi såg av Anders

 

På kvällen strosade vi runt i Santa Monica och vissa var mer nöjda än andra över valet av middagsställe.

 

Santa Monica beach och illa dold glädje över valet av matställe

 

Så i måndags var det dags att lämna LA och bege sig norrut. På schemat för dagens stod, förutom en del bilåkande, även shopping på en outlet strax utanför LA. Det är lite imponerande att trots att detta var den tredje outleten vi besökte på resan så verkade mängden saker som shoppades inte minska. Vi fyllde de sista kubikcentimetrarna i bilarna med lite fler shoppingkassar och efter ett stopp i Santa Barbara stannade för natten i den lilla orten Morro Bay.

 

Stranden i Santa Barbara

 

Innan avfärd på morgonen hann vi med ett besök vid hamnen i Morro Bay där det visade sig att ett stort antal sälar använde bryggorna som viloplats.

 

Hamnen i Morro Bay

 

Resan gick sedan sakta men säkert norrut längs Highway 1 och vi anlände till San Francisco på kvällen. På resan hann vi självklart också med ett antal stopp:

 

Starbucks: 2 ggr
Toaletter: 8 ggr
Vackra fotoplatser: 15 ggr
Walmart: 0 ggr

 

Henrik drog mao vinstlotten idag ;)

 

Ett av de mer anmärkningsvärda stoppen var på en häckningsplats för sjöelefanter. Stora djur som låter roligt. Även ekorrarna verkade vilja göra sig till för turisterna där också.

 

Bilderna föreställer Oskar, Nadja, sjöelefanter och en ekorre. Vilken som är vad överlåtes till betraktaren.

 

Här i San Francisco är det bra mycket kallare än vi upplevt någonstans på resan, så för första gången åkte jeansen och tjocktröjorna fram. Imorrn (onsdag) blir det lite sightseeing här omkring.

 

Tjocktröjor på i San Francisco

Imorse gick vi upp tidigt för att komma iväg till Six Flags när de öppnade. För er som inte vet vad Six Flags är så är det ett jätte stort nöjesfält med nästan enbart berg & dalbanor. Jag trodde nog att vi skulle vara ensamma där men det visade sig att det var många andra som hade hittat dit också tyvärr. Vi tog oss bort till den nya berg & dalbanan Terminator som är ny för iår och är uppbyggd av enbart trä.

Då var vi i San Diego, klart kallare än vad vi var vana vid, bara ca 25 grader. Men vi var alla sugna efter att ligga lite på stranden och få en liten bränna. Vi hittade en bra strand med en flygplats nära. Vattnet var svalkande och vågorna riktigt stora, stora nog att man inte kunde stå emot kraften av dem. Man fick glatt finna sig i att fara runt i vattnet när vågorna slog ner, otroligt skoj
 


När man väl lekt av sig i vattnet, kunde man roa sig med att titta på alla helikoptrar och flygplan som flög över oss. Solen tog bra och alla fick nog lite mer sol äv vad som behövdes, med undantag av Nadja då, som klarade sig bra.


Efter lite tvättande på eftermiddagen så bar det av till seaport village för att äta middag. Vi han med att njuta lite av området och utsikten innan det började bli mörkt och vi hittade en riktigt bra restaurang. Mätta och nöjda åkte vi hem för att ladda inför morgon dagen.



San Diego dag 2

Det blev en tidig morgon för vissa av oss, vi skulle på Sea World. Jag, Vendy, Oskar och Henrik hoppade upp ur sängarna när klockan närmade sig 8.30. Vi skulle även ta oss till Los Angeles denna dag så vi fyllde bilen med packning och rullade iväg. Direkt när vi kommit fram till Sea World tittade vi på en show med späckhuggare. Jag och Vendy satte oss i "soak zone" där man blev lite blötare, medans Oskar och Henrik satte sig på högre marker för att kunna fota utan att riskera blöt elektronik. Showen var riktigt häftig och bjöd på många fina hopp av späckhuggarna. Och de gillade att stänka vatten:)



Vi han även med att se en delfiner och SLL (Sea lion live) som var underhållning av det komiska slaget med sjölejon och en utter. De var riktigt duktiga som komiker. Givetvis fanns det mängder av sevärdheter på Sea World att fördriva tiden på. De övriga gänget kollade in San Diego och shoppade lite kläder.


Efter detta var vi redo att lämna San Diego för att resa vidare till LA, gps:en ställdes in på båda bilarna och vi for iväg. Efter att tag tappade vi kontakten med andra bilen på walkie-talkien och undrade hur de kunde kommit ur räckvidd, vi åkte ju lika snabbt. Men kom fram till att de säkert hade mer flytt i alla rödljusen. Medans vi åkte längs passific highway och beundrade alla fina husen, båtarna och bilarna (Ferrari, Porsche, Bently mm) så ringde Jens och undrade vart vi hade tagit vägen, det visade sig att våran (Sea World gänget) gps hade visat en annan väg, vägen längs kusten i Newport beach och Hunntington beach, medans de andra tog motorvägen. När vi väl kom fram till hotellet, en halvtimme senare än andra bilen, var det hög tid för ytterligare en utmärkt middag.
I morgon är det Six Flags som gäller, en nöjespark med bara berg och dalbanor, och grymma verkar de vara, eller vad sägs om 0-160 km/h på 7 sekunder. Om vi överlever det så kommer en uppdatering om det imorgon.
 

Grand Canyon och Hoover Dam

Efter att ha lämnat UFO-staden Roswell styrde vi i fredags vår väg mot Flagstaff i Arizona för att ha nära till Grand Canyon dagen efter.  Deja vu-känslan var påtaglig då resten av världen inte delar vår nuvarande syn att helg- och vardagar är samma sak. Restaurangerna var överfulla och klockan mycket, så det fick bli ännu en helgkväll med snabbmatshamburgare.

 

I lördags morse blev det en tidig frukost och avfärd mot Grand Canyon. Synen var mäktig och nästan lite overklig. Två utsiktsplatser och ett par hundra mer eller mindre likadana bilder senare begav vi oss iväg av med Las Vegas som mål.

 

Till vänster: Oskar steker vid Grand Canyon
Till höger: Oskar, Carro och Vendy vågar sig ut på avsatserna

På vägen till Las Vegas fick flera i gänget stanna på sina favoritplatser – toaletten (Vendy), Starbucks (Jens), Walmart (Nadja) och fina platser att fotografera från (Henrik). Det sistnämnda bestod mestadels av 4 stopp runt Hoover Dam – en gigantisk damm som byggdes redan på 30-talet och där trafiken fortfarande går uppe på själva dammen. En ny bro håller på att byggas och det är nog verkligen på tiden.

 

Hoover Dam

 

Las Vegas

Vid halv åtta-tiden kom vi fram till Las Vegas. Vi hade valt att boka ett lite mindre centralt och billigare hotell/casino första natten eftersom vi inte visste om vi skulle komma fram väldigt sent och hotellrummen kostar mycket mer på helgerna. Därför hade vi nu bokat rum på Riviera som ligger långt norrut på ”strippen”. När vi kom innanför dörrarna fick vi en mindre chock. Kön för att checka in ringlade sig runt mer än hela lobbyn och väntetiden uppskattades till 2-3 timmar!!! Då hade vi ändå bokat och betalt allt i förväg på nätet. Förklaringen var att det var någon lärarkonferens på hotellet och ca 1000 lärare checkade in under dagen. Hotellet hade, trots att det inte direkt var okänt för dem, inte kallat in någon extra personal. Så två incheckningsdiskar var det som erbjöds.

 

Köande för att checka in

Efter att ha ätit i omgångar och köat i 2.5 timmar fick vi slutligen checka in. Efter att undertecknad och Nadja kört vår argaste förhandlingstaktik på chefen (som ändå inte verkade ha mycket mandat) fick vi frukostbuffé och lite senare utcheckning som kompensation. Då alla var trötta efter en lång dag och vi bodde rätt ocentralt blev det bara ett par öl på rummet. Vi fascinerades av att verkligen allt kostade extra på hotellet. Internet (som annars ingår överallt i USA) kostade $10, el+vatten $3, att använda säkerhetsboxen i rummet $3.75 etc.

 

På söndagmorgonen begav vi oss ut i stan för att spana in allt runt strippen. Vädergudarna erbjöd gott om sol och cirka 45-gradig värme – i skuggan då! Vi avslutade vandringen vid New York-New York – hotellet vi skulle bo på de resterande två nätterna. Incheckningen där gick lite (ironi) snabbare och vi kunde åka tillbaks till Riviera och hämta våra grejer – och bilar.

 

Vårt hotell - New York New York utifrån och inifrån

Las Vegas är verkligen en intressant stad. Allt finns, men ingenting är genuint – mer än ett par tusen spelautomater. På kvällen tog vi, efter middag på en av hotellets restauranger, sikte på en casinovandring. Hettan var, även på kvällen, ansträngande så med undantag av ett stopp för att se vattenshowen utanför Bellagio tillbringades större delen av tiden inne på de luftkonditionerade casinona.  Såväl cocktails som öl hanns med innan vissa slutligen hittade de vackra (?) souvenirglasen med långa sugrör. Innehållet i dem lämnade dock en del att önska. Lite besviket konstaterade vi att utelivet i Las Vegas en söndagkväll var ganska dåligt. De par som hade lyxat till det med en bubbelpool på rummet utnyttjade den medans vi övriga hängde i baren på hotellet.

 

Vattenshow vid Bellagio, grogg i souvenirglas och allt är större i USA

För ovanlighetens skull bodde vi inte fyra i varje rum dessa två nätter på NY-NY utan bara två och två. Detta uppskattades inte minst av mig och Oskar som slapp dela säng, och dessutom slapp vakna av någon morgonpigg medresenär. Mao vaknade vi klockan 12 på måndagen. Hur skönt som helst! Måndagen bjöd på fri lek för alla på dagen och en del shopping och promenerande hanns med. Just promenerande var dock inget jag och Oskar ägnade oss åt. Vi har blivit helt amerikaniserade och tog bilen till andra sidan strippen. Man vill ju helst inte lämna luftkonditioneringen :) . Henrik och Carro spanade även in granncasinot MGM där de har levande lejon – viva Las Vegas!

 

Efter middagen tog vi oss till centrala Las Vegas – Freemont street, för att beskåda ljusshowen som enligt utsago skulle vara mycket imponerande. I sin iver att utveckla den verkade det mest som att de nu gjort om det välvda taket till en stor TV. Besvikna åkte vi vidare till kvällens höjdpunkt och det man måste göra i Las Vegas – gå på en show. Showen bestod mestadels av exotisk dans - men publiken var trots det väldigt jämnt fördelad mellan könen. Måste varit för den 12 minuter långa pausakten med en stå-upp-komiker.

 

Ljusshow vid Freemont St

När vi kom ut märkte vi att något inte stämde – det regnade! Hela vår bild av vad som är en öken blev förvrängd. Regna kan dock inte vara något det brukar göra eftersom ingen gata har någon dränering. Det blev till att kryssa fram bland de små sjöarna som hade bildats.

 

Trots att kvällen avslutades något tidigare än söndagen var det vid utcheckningstiden 11 i morse bara 2 av 8 som hunnit med att äta frukost. (Även om jag inte tror att någon har några som helst tvivel kan jag berätta att jag inte var en av dem)

 

Efter besök på ännu en outlet har vi nu kommit fram till San Diego där vi tänkte stanna två dagar. Anders hoppar redan upp och ner i väntan på stranden.

Hej på er!

Vi har inte bloggat på ett tag eftersom vi befunnit oss på en ranch mitt i vildaste Texas, utan mobiltäckning, internet, TV eller dyl. så här kommer ett något släpande blogginlägg.

Tänkte börja med att berätta vad vi gjorde mellan Galveston och Ranchen i Texas.
Vi var nämligen en sväng i San Antonio.
Vi tittade på ett gammalt Fort "Alamo" som invadreades av Mexikanerna 1863 (eller nåt) och strosade längs San Antonios vackra River Walk (flodpromenad-stråk)
Med vi menar jag sju av oss. Anders mer småsprang mellan kvarteren för att leta toaletter. Stackarn hade lyckats få någon form av räserbajsåkomma. Vi vill alla tacka immodium för dess extistens.


Fortet Alamo och en utsikt längs River Walken.


Sen åkte vi till Ranchen!

Med en gång möttes vi av en mängd äkta och genuina intryck. Tjejen som ägde ranchen och hennes personal var helt underbara människor med en stor skopa humor och vår incheckning och invägning gick som en dans.

 
Våra rum var, som ni kan se här riktigt fina, helt i trä.

Sedan var det genast dags för den första ridningen. Efter att vi förklarat att nästan alla var helt utan erfarenhet fick vi sitta upp på varsin häst.

Från vänster ser ni Anders på Curly, Nadja på Dancer och Oskar i ridbyxor.



Hela gänget på ridtur

Det doftade underbart av Ceder (Någon som kan svensk översättning?) när vi red längs stigarna.
Höga berg och vackra utsickter bjöds det flitigt på.
Det hade dock inte regnat på tre år så alla floder och grönområden var försvunna.

Efter ridturen på två timmar var det dags för välbehövliga dopp i ranchens pool.


Henrik ligger och tar det lugnt och föga anar han vad som komma skall...
Till höger ser ni Oskars rumpa under någon form av badringsmanöver.

Vi hade handlat på väg till ranchen och lagom till solnedgången satte vi oss vid grillplatsen och hade en riktig BBQ.

Från vänster; Anders med grillen, Efterlängtad grillmiddag och solnedgång på Ranchen.

Efter ytterligare en underbar dag med ridning, poolbadning och grillning var det på morgonen, dag tre, dags att checka ut och bege oss vidare.
Igår reste vi 8 tmmar genom ingenting och just nu befinner vi oss i Roswell, ni vet stället där det påstods ha landat ett UFO för 62 år sedan.
Hur som helst så har vi inte träffat några utomgjordingar ännu, utan tänker bege oss vidare och beräknar ankomma till Flagstaff ikväll.

Tills vi ses igen; Howdi Y'all!


Hela gänget i cowboyhattar vid ranchen

Idag var det för vissa dax för resans höjdpunkt. Jag kanske inte behöver nämna några namn, men för att förstå hur situationen såg ut på morgonen måste jag berätta några saker. För er som inte vet, så älskar Anders stranden och solen nästan lika mycket som han älskar Nadja, detta resulterade i att Anders var äckligt pigg och hade hunnit äta frukost innnan alla i sällskapet vaknat.

Trots stress och vissas motvilja till just stress lyckades vi komma iväg strax efter nio. Vi kom fram till stranden i Galveston runt halv tio och då var det raka vägen till vattnet. Trots att klockan inte var speciellt mycket uppgick temperaturen till ca 40 grander celcius.

Vattnet var tyvärr inte så svalkande, starx under 30 grader, men det var enda platsen vi kunde vistas på utan att sluta som en liten blöt fläck på handduken. Det blev därför väldigt mycket hoppande i vågorna och bollkastning. Vi fick även redan på, efter att både Fredrik och Jens brännt sig på en manet, att det fanns just brännmaneter i vattnet. Viljan att bada sjönk då något och större delen av gruppen bestämde sig därför för att bege sig till Nasa - space centre. Soldyrkarna Anders och Nadja valde dock att stanna kvar och steka sig lite till.

Nasa var helt fantastiskt. Jag visste faktiskt inte att Nasa fanns i Houston, trodde att det fanns i Florida, efter som uppskjutningarna sker därifrån. Men tydligen sker allt markarbete från Nasa i Houston, det är alltså från Houston man styr alla raketer. Detta kändes extra speciellt idag, efter som det planerades ett uppskjut av rymdfärjan Endeavour under dagen.

Vi tog två olika turer på Nasa och fick se det gamla kontrollrummet, varifrån alla Apollo raketerna manövrerades, kallat gröna rummet. Det användes inte idag, så det var återställt i sitt ursprungliga skick för att vi skulle få se hur det gick till när de första raketerna sköts iväg. Var facinerande att se att ett sådant uppskjut på 60-talet klarades av helt utan hjälp av datorer.

Idag ser kontrollrummet lite annorlunda ut. Det är placerat våningen under det gröna rummet och kallas det bruna rummet. Detta fick vi inte se live, men vi fick se på skärmar hur aktiviteter pågick en våning nedanför oss inför den kommande uppskjutningen, riktigt häftig känsla!

Vi såg dessutom Nasas träningsanläggning, där rymdfärjorna var uppbyggda som prototyper, vi såg raketparken med en riktig raket, Saturn 5, en enorm raket. Den var delad så man såg alla de olika delarna, som till största del utgörs av bränsletankar och montorer. Hela raketen var ca 100 meter lång.

Vår tanke var att stanna och se uppskjutningen av Endeavour som var planerad till 18.13, men tio minuter före start beslutade man att skjuta på uppskjutningen...för fjärde gången.

Efter en lång dag var alla på kvällen riktigt hungriga, så vi mötte upp Anders och Nadja för att åka och äta. Problemet denna kväll var bara att GPS:n inte var vår vän, utan ledde oss till restauranger som inte fanns, var stängda eller såg allmänt sunkiga ut. Till slut bestämde vi oss för att åka ner till den restaurang vi tänkt besöka under gårdagen. Detta resulterade i att middagen blev ca en och en halv timme försenad, men när maten kom in var allt detta glömt!

Kvällen avslutades med en vandring på strandprommenaden. Här stod folk och matade fiskar och när vi sträckte oss över räcket möttes vi verkligen av ett hav med fiskar, var svårt att se vattnet för all fisk.

Imorgon är det dax att packa bilarna och bege oss till San Antonio.

I fredags hade vi vår sista dag i New Orleans. Då passade vi på att gå runt lite i staden och titta på hus och i affärer.

 

Det var otroligt varmt och fuktigt även idag och samtliga deltagare svettades floder, Tur att de flesta butiker har AC. Efter att ha gått genom flera kvarter med vackra hus och utsmyckade balkonger började det komma några regnstänk. Det var riktigt skönt och svalkande. Det blev dock värre och snart ösde regnet ner, vi tog skydd under ett litet tak. Det vara de dock längre än vi trodde så vi fick söka oss i till Bubbagum, och beställa en dricka.


På kvällen var alla inställda på att äta alligator! Men efter att ha tittat på säkert de flesta restaurangers menyer så kom vi fram till att allt som fanns till alligator på menyn var korv av alligator. Den smakade dock riktigt bra, alla var nöjda, mätta och belåtna.

Lördag morgon

Nu skulle vi lämna New Orleans och ta oss vidare mot Texas. Efter ca 15 minuters väntande för att komma ner med hissen, kunde vi packa våra bilar och börja resan. Att komma ut ur New Orleans var dock lite knepigt, eftersom våra GPSer visade olika vägar och inget verkade vara rätt. Lunch åt vi på IHOP(Internationall House of Pannkakes) det smakade mkt bra. Vi behövde även införskaffa oss ett nytt lager av öl och snacks. GPSen hittade ett Wall-mart som visade sig vara ett Sams club, vilket var en butik med riktiga amerikanska storpack. Efter att vi fyllt våran vagn full insåg vi att man behövde vara medlem för att få handla. Lätt irriterade så började vi leta efter ett riktigt Wall-mart.


 I Texas hittade vi en Wall-mart som vi fyndade våra varor i, dock köpte vi inga vapen. Även om det givetvis fanns, vi var ju i Texas=) Under våra timmar i bil han vi se massa coola broar och vägar.


Till middag tänkte vi äta en riktigt stor stek, alla var taggade och hungriga. Dock var det väldigt svårt att hitta parkering där alla restauranger fanns och klockan hade hunnit bli 21.00. Enda stället med ledig parkering var Jack in the box, som serverar hamburgare a la Macdonalds style. Inget fel på deras hamburgare men av 8 beställningar lyckades de väl iaf göra missar på iaf 4, snabbt gick det inte heller. Nu är det tid att sova och Oskar har precis insett att han köpte balsam istället för duschtvål. Han kommer bli väldigt len och fin. Morgon dagen bjuder förhoppningsvis på sol, bad och eventuellt ett besök på NASA.

DAG 1

Nu har vi tagit oss till New Orleans efter ett antal timmar i bilen, men efter att vi kommit fram så var det dags att leta matställe som vanligt. Vi lyckades hamna på ett mysigt ställe uppe på en balkong på självaste bourbon street.

När vi väl sitter och äter så hör vi massa musik och ljud nerifrån gatan och det kommer en jätteparad. Tydligen så var det någon parad och jippo för alla swingers så det var fullt av sånt folk i hela stan. Den här staden är ju helt sjuk vad det gäller party mm, de säljer öl och allt möjligt på gatan och det ligger strippklubbar i varje gatuhörn känns det som. Det är kul att få se allt detta men jag känner mig lite obekväm. Det är tur att vi bor i french quarter-området iaf för utanför det ska man inte vistas för då blir man säkert rånad eller dödad skulle jag gissa på.

DAG 2

Idag har vi varit på en mycket speciell tur med en swampboat eller träskbåt eller vad det nu kan heta???? Vi bokade in oss på en tur där man skulle få se alligatorer i deras riktiga miljö och inte som man har sett i filmer eller på kolmården. Det är verkligen i träsket som de lever.

När vi stannar till så ser man verkligen hur de simmar och närmar sig båten och guiden slänger i marshmallow, inte visste jag att alligatorer äter marshmallow men så är tydligen fallet. De är inga små pjäser så jag hoppar nog att bada i vattnet runt New Orleans.

Efter att ha åkt en bit till så stannar vi på ett par ställen till och kollar på alligatorer och matar dem med marshmallow. När vi som minst anar det så plockar guiden fram en livs levande liten alligator på c:a 1,5 år som vi både får klappa och hålla i. Snacka om att vi är nöjda efter denna dag då vi allihopa har hållt i en livs levande alligator.

Nu laddar jag om batterierna och ser fram emot våran ridning i Texas på ranch och som ni ser så har jag redan börjat ikväll.

Tack och hej ifrån mig så länge

Vi börjar komma djupare in i den amerikanska södern och både maten och temperaturen blir hetare och hetare. Vi började dagen med att bunkra upp med vatten och snacks på en liten butik som kallas Wal Mart Supercenter. En liten nätt butik ungefär 4 ggr så stor som en svensk stormarknad med optiker, apotek, teveförsäljare och självklart rad efter rad med amerikanska snacks.

Sedan startade vi våran färd mot Jack Daniels födelsestad (födelsestad för både Mr Jack Daniels och hans wiskey). Och snacka om intressant rundtur man fick där. Jack var bara 7 år när han lärdes att destilera wiskey och blott 13 år när han köpte sin första egna panna. Som 16 åring registrerade han The Jack Daniels Distilery, som då gavs numret nr 1 och därmed blev amerikas första och äldsta destileriet. Där man än idag endast tillverkar en wiskey, Jack Daniels old nr 7. Här nedan syns en av de traditionella vedeldningsugnarna för att framställa kol till kolningsprocessen. Japp ni hörde rätt, wiskeyn kolas för att rensa bort orenheter, socker och dylikt. Enligt vår guide gör detta att Jack Daniels inte ger baksmälla om den dricks rent! Dock så vet ju alla att Jack passar bäst med Cola så baksmällan får man väll leva med :)

Men efter en rundtur bland pannor och tunnor lyckades vi ändå köpa till oss några flaskor av en speciell Jack Daniels 1981 Gold Medal Edition. Om den passar bäst rent eller med Cola förtäljer inte historien idag. Nu bär det av mot New Orleans och allt den staden har att erbjuda.

På söndagen var det dax att bege sig från Knoxville till Nashville, country staden nummer ett. Efter att ha tittat i planeten kunde vi konstatera att allt som var värt att göra i Nashville hade med country att göra. Vi bestämde oss därför att ta seden dit vi kommer.

När alla var incheckade och uppackade på ett hotellrum som hade en svag lukt av kiss, gick vi ner mot staden, vars storlek  motsvaras av Göteborg. På håll såg staden väldigt storslagen ut, men ju närmare stadskärnan vi kom, desto mindre kändes den. Vi konstaterade ganska snabbt att det egentligen bara fanns en huvudgata, Broadway. Här fick alla pubar och krogar samsas om utrymmet tillsammans med några souvenirbutiker.

Butikernas utbud var ungefär detsamma, cowboyhattar, cowboyboats, shortor i färgglada färger och en massa annat krimskrams, som t.ex. solglasögon.

Vi tänkte att dessa butiker enbart måste vara till för alla turister som vill ha med sig en fin cowboyhatt för överpris med sig hem, men då vi gick in på närmaste pub märkte vi att så inte var fallet. Där inne trängdes massa inhemska män i cowboyhatt och shorta och kvinnor i cowboyboats...nu var vi verkligen i USA.

Vi hann besöka mer än en pub innan kvällen var slut. Alla av dessa hade liveband och till flera i gruppens lycka, ett stort utbud av öl. Stämningen var på topp och det var riktigt roligt att lyssna på country och sitta och titta på hur vanliga amerikaner roar sig en söndagkväll. Några i gruppen hade svårar än andra att slita sig från stämningen och därför vadrade vår lilla grupp inte hem samtidigt denna kväll...

Dag två bestämde vi att vi hade sett det vi ville se av Nashville, så vi tog våra bilar och körde till ett stort köpcentrum/outlet med ett stort utbud butiker. Alla lyckades komma därifrån med mer än en påse. Till och med Henrik som varit väldigt försiktig med sin shopping hittade lite saker han tyckte om.

Tillbaka på hotellet tog vi med oss vårt fina kylskåp fyllt med öl ner till poolen. Där njöt vi lite i solen, drack öl och badade. Oskar och Henrik visade att även stora pojkar har barnasinnet kvar när det gäller vattenlekar...

Sista kvällen blev inte lika sen som kvällen innan, det blev en god middag och god öl. När vi vandrade hemåt var alla mätta och glada, och vi kände oss redo att lämna Nashville och upptäcka nästa lilla amerikanska stad.

Innan 4 juli börjar måste jag bara lägga in en bild på våra icke så terränggående Toyota Highlander.

Sista dagen i Washington DC bestod till en början av väntan på att hämta ut våra hyrbilar. Vi hade bokat dem från kl 14.30 och kände att vi redan hade gjort allt man borde i DC. Men efter lite kringstrosande i butiker och det obllgatoriska Starbucks-besöket så sprang tiden iväg och vi begav oss efter en burito-lunch till tågstationen för att plocka upp hyrbilarna.

Väl framme vid disken visade det sig att National (företaget vi hyr bil hos här) inte hade riktigt samma syn på vad "all extra drivers" är som företaget vi bokat bilen genom (ebilhyra/travel jigsaw). Vi menade, liksom travel jigsaw, att eftersom bilarna rymmer 5 pers är det totalt 5 pers per bil som gäller. National hävdade att det var max 4 förare per bil som ingick. Så efter ett långt samtal med travel jigsaw i England och prat med respektive chefer kom vi fram till att vi betalar för en extra förare för den ena bilen och kräver tillbaks de pengarna från travel jigsaw i efterhand. National skulle bjuda på den andra. Suck - varför kan inte saker bara fungera?



Så - frid och fröjd igen... nästan. Vi begav oss ut till P-garaget och skulle plocka upp bilarna. Oskar och jag har friskt spekulerat i vilka modeller på bilar vi skulle få. Oskar har även hävdat att han skull bli mycket besviken om de inte hade 23" fälgar och spinners. Den ena bilen fick vi utan problem - en Toyota highlander. Den andra verkade bli besvärligare. De hade nämligen, trots 4 månaders förvarning, ingen bil inne till oss. Vi har hyrt största storleken också och tackade bestämt nej till att ta en liten RAV4 istället.

Efter lite turer fram och tillbaka visade de sig att de just fått in en annan Highlander som bara skulle tvättas och tankas. Vi lånade RAV4an under tiden och hämtade upp allt bagage och åkte sedan och bytte bil. Och vi var nu äntligen på väg! Roadtripen kunde börja! :)



Walkie talkies för att prata mellan bilarna införskaffades på Best Buy direkt... och trots sin "18-mile"-räckvidd blev det dött i luren direkt när vi råkade köra lite fel med den ena bilen. Tur man har telefoner ibland. Vi kom dock snabbt på rätt väg igen och satte av för att hinna uppleva de vackra vägarna vid Blue Ridge Mountains innan det blev mörkt. Mat fick vänta.

GPSen lyckades ge oss en viss deja vu-känsla när den visade ut oss på en mindre och mindre väg. Till slut höll vi på att köra fast och konstaterade att detta nog inte var Blue Ridge Parkway... men tekniken måste väl ha rätt, eller hur!? Trots allt kom vi i alla fall rätt och fick några skymningsbilder innan det blev helt becksvart, och hastigheten fick sänkas till minimum för att unvdika alla hjortar som kände för att bli kylarprydnader.

När vi äntligen hittat ut från den numera helt mörka vackra vägen fick vi syn på en Burger King och magarna fick äntligen lite mättnad, med en trippel whopper för vissa.



Efter ytterligare lite körning har vi nu sovit gott på ett hotell längs vägen i Wytheville, Virginia. Nu bär det av mot Knoxville och 4e juli-firande.

För första gången på hela resan fick vi riktig frukost, jihuu! Hotellfrukosten bjöd på allt från muffins och donouts (Oskar klämde glatt i sig två stycken donouts) till yoghurt och gröt. Vi började dagen med att besöka Vita huset, men som man endast fick se på avsånd. Vet inte om Obama-familjen vill ha lite privatliv också eller vad det handlade om.. =)  Vi var snälla och vinkade till dem iallafall.
Vi konstaterade även att vissa amerikaner inte vet vilken president de har. Vi kikade på ett World war 2 monument, som Bush hade låtit sätta upp. Ett barn frågade sin mamma vem Bush var och hon svarade glatt att det var deras president. Vet inte vilket år hon levde på.
Fast vi nästan smälte bort i värmen, som en amerikanare kallade "God is smiling at us", såg vi även Lincoln memorial där Abraham Lincoln satt i egen hög person.
Efter att ha tittat på kända byggnader och monument ville grabbarna titta på flygplan (men tror att det mestadels var Henke som var dragkraften, tokig som han är i flygplan) medans vi tjejer var konstnärliga och tittade på Modern konst på the art museum.
Trötta som alla är efter att ha vandrat så mycket i flera dagar, men även värmen som gör sitt avrundar vi kvällen i sängen framför HD:tven på hotellrummet. I väntan på att få hämta bilarna och roadtripen kan börja!




Obamas hem





Henrik och Carro


Gänget vid Lincoln memorial

                  
Umgänge vid parkbänk                    Washington memorial (det är det som är pinnen =)

Då var det onsdag, alltså tid att lämna New York och åka vidare till Washington (huvudstaden i Usa, storstaden) det började bra, t-bana till tågstationen och allt flöt på bra. Väl på plats på pennstation så började ett litet problem, det stog inga avgångsspår för tågen förrens 7 min innan avgång, segt tyckte vi vana x2000 resenärer. Så kom nästa problem, vårat tåg var 25 minuter försenat! När vi äntligen bordat tåget upptäckte vi att tåget var riktigt bra, stora breda gångar och stolar som tog de flesta amerikaner. När tågresan var över och vi kom fram till ett riktigt bra hotell med fungerande hissar och bubbelpool. Vi kastade in våra väskor på rummen och var snabbt ute för att utforska huvudstaden, men något var fel, vart var alla stora hus?! Vi befann oss i Täby?.. husen var låga, folket var borta och gatorna var riktigt breda. Lätt chockade staplade vi in på burgerking och köpte oss lite näring. Vendy var törstig och ville ha en cola, en medium beställdes, en stor läsk levererades och kvittot kollades, och ja det var ingen stor utan en medium läsk på kvittot. Nadja var nyfiken och köpte en stor läsk som hon dock inte orkade dricka upp, men den var klart STOR. Efter besöket på BK fortsatte vi av mot sevärdheter. Då insåg vi snarbbt, klart att BK serverar stora läskdrinkar, invånarna i Washington är trippelt så stora som i Sverige. Ngt senare kom vi till  en stor fin byggnad, capitolium. Fast det märks att lågkonjukturen har slagit hårt mot huvudstaden, pengarna räckte inte till att fylla dammen utanför capitolium, eller så var det ngt annat, men vattnet var borta. Efter ett snabbt besök på botanicgardens(5min) så fortsatte vi längs the mall(en park) där behövde Jens lägga sig ner för att vila och tänka på hur det skulle kännas att vara president i Usa, vilket gav utslag i vissa delar! Men eftersom detta är en PG-13 blogg fördjupar vi oss inte mer i detta. Nu börjae samtliga deltagare på resan bli varma och hungriga. Kvällen avslutades med tvättande av kläder samt lite bubblande i hotellets bubbelpool. I morgon ska vi se Obamas hus!