Andra dagen i Los Angeles bestämde vi oss för att ta en tur till Hollywood och Beverly Hills. Vi såg de klassiska sevärdheterna som Walk of fame, Rodeo Drive och gav oss ut på småvägarna längs berget för att ta ett par hundra foton på Hollywoodskylten. Eftersom jag bloggar idag är det givetvis bilden på mig som hamnar här.  Vi passade även på att ta en sväng runt bland jättevillorna i Beverly Hills. Det mesta vi såg var murar och höga häckar (vilket ju i och för sig var kul som omväxling till de breda häckar man annars ser mest här).

 

Jens vid Hollywoodskylten och Oskar på Rodeo Dr

 

På kvällen blev det en lång promenad till och längs Venice Beach. För ovanlighetens skull blev det också en lördagkväll då vi inte åt middag på en snabbmatsrestaurang.

 

Oskar tog middagen på krita 

 

På söndagen stod nästa temapark på schemat – Universal Studios. Pigga och glada (?) hängde vi på låset och var där vid öppningsdags kl 9. Det visade sig  vara ett rätt smart drag då amerikanerna inte verkade vara lika morgonpigga på en söndag. Vi hann med turen runt studioområdet och en del ”rides” innan köerna började ringla sig långa. Höjdpunkterna var Shrek 4D – en 3D-film med luft- och vattenstänk-effekter i stolen, The Mummy – en annorlunda bergochdalbana i mörker och Waterworld – en show med båtar, jetskis och ett flygplan.

 

Från vänster: Oskar blir intervjuad av pappdockor, en kraschplats som används i filmer och alla iklädda snygga 3D-glasögon.

 

Från vänster: Åkturen Jurassic Park, Showen Waterworld och det sista vi såg av Anders

 

På kvällen strosade vi runt i Santa Monica och vissa var mer nöjda än andra över valet av middagsställe.

 

Santa Monica beach och illa dold glädje över valet av matställe

 

Så i måndags var det dags att lämna LA och bege sig norrut. På schemat för dagens stod, förutom en del bilåkande, även shopping på en outlet strax utanför LA. Det är lite imponerande att trots att detta var den tredje outleten vi besökte på resan så verkade mängden saker som shoppades inte minska. Vi fyllde de sista kubikcentimetrarna i bilarna med lite fler shoppingkassar och efter ett stopp i Santa Barbara stannade för natten i den lilla orten Morro Bay.

 

Stranden i Santa Barbara

 

Innan avfärd på morgonen hann vi med ett besök vid hamnen i Morro Bay där det visade sig att ett stort antal sälar använde bryggorna som viloplats.

 

Hamnen i Morro Bay

 

Resan gick sedan sakta men säkert norrut längs Highway 1 och vi anlände till San Francisco på kvällen. På resan hann vi självklart också med ett antal stopp:

 

Starbucks: 2 ggr
Toaletter: 8 ggr
Vackra fotoplatser: 15 ggr
Walmart: 0 ggr

 

Henrik drog mao vinstlotten idag ;)

 

Ett av de mer anmärkningsvärda stoppen var på en häckningsplats för sjöelefanter. Stora djur som låter roligt. Även ekorrarna verkade vilja göra sig till för turisterna där också.

 

Bilderna föreställer Oskar, Nadja, sjöelefanter och en ekorre. Vilken som är vad överlåtes till betraktaren.

 

Här i San Francisco är det bra mycket kallare än vi upplevt någonstans på resan, så för första gången åkte jeansen och tjocktröjorna fram. Imorrn (onsdag) blir det lite sightseeing här omkring.

 

Tjocktröjor på i San Francisco

Grand Canyon och Hoover Dam

Efter att ha lämnat UFO-staden Roswell styrde vi i fredags vår väg mot Flagstaff i Arizona för att ha nära till Grand Canyon dagen efter.  Deja vu-känslan var påtaglig då resten av världen inte delar vår nuvarande syn att helg- och vardagar är samma sak. Restaurangerna var överfulla och klockan mycket, så det fick bli ännu en helgkväll med snabbmatshamburgare.

 

I lördags morse blev det en tidig frukost och avfärd mot Grand Canyon. Synen var mäktig och nästan lite overklig. Två utsiktsplatser och ett par hundra mer eller mindre likadana bilder senare begav vi oss iväg av med Las Vegas som mål.

 

Till vänster: Oskar steker vid Grand Canyon
Till höger: Oskar, Carro och Vendy vågar sig ut på avsatserna

På vägen till Las Vegas fick flera i gänget stanna på sina favoritplatser – toaletten (Vendy), Starbucks (Jens), Walmart (Nadja) och fina platser att fotografera från (Henrik). Det sistnämnda bestod mestadels av 4 stopp runt Hoover Dam – en gigantisk damm som byggdes redan på 30-talet och där trafiken fortfarande går uppe på själva dammen. En ny bro håller på att byggas och det är nog verkligen på tiden.

 

Hoover Dam

 

Las Vegas

Vid halv åtta-tiden kom vi fram till Las Vegas. Vi hade valt att boka ett lite mindre centralt och billigare hotell/casino första natten eftersom vi inte visste om vi skulle komma fram väldigt sent och hotellrummen kostar mycket mer på helgerna. Därför hade vi nu bokat rum på Riviera som ligger långt norrut på ”strippen”. När vi kom innanför dörrarna fick vi en mindre chock. Kön för att checka in ringlade sig runt mer än hela lobbyn och väntetiden uppskattades till 2-3 timmar!!! Då hade vi ändå bokat och betalt allt i förväg på nätet. Förklaringen var att det var någon lärarkonferens på hotellet och ca 1000 lärare checkade in under dagen. Hotellet hade, trots att det inte direkt var okänt för dem, inte kallat in någon extra personal. Så två incheckningsdiskar var det som erbjöds.

 

Köande för att checka in

Efter att ha ätit i omgångar och köat i 2.5 timmar fick vi slutligen checka in. Efter att undertecknad och Nadja kört vår argaste förhandlingstaktik på chefen (som ändå inte verkade ha mycket mandat) fick vi frukostbuffé och lite senare utcheckning som kompensation. Då alla var trötta efter en lång dag och vi bodde rätt ocentralt blev det bara ett par öl på rummet. Vi fascinerades av att verkligen allt kostade extra på hotellet. Internet (som annars ingår överallt i USA) kostade $10, el+vatten $3, att använda säkerhetsboxen i rummet $3.75 etc.

 

På söndagmorgonen begav vi oss ut i stan för att spana in allt runt strippen. Vädergudarna erbjöd gott om sol och cirka 45-gradig värme – i skuggan då! Vi avslutade vandringen vid New York-New York – hotellet vi skulle bo på de resterande två nätterna. Incheckningen där gick lite (ironi) snabbare och vi kunde åka tillbaks till Riviera och hämta våra grejer – och bilar.

 

Vårt hotell - New York New York utifrån och inifrån

Las Vegas är verkligen en intressant stad. Allt finns, men ingenting är genuint – mer än ett par tusen spelautomater. På kvällen tog vi, efter middag på en av hotellets restauranger, sikte på en casinovandring. Hettan var, även på kvällen, ansträngande så med undantag av ett stopp för att se vattenshowen utanför Bellagio tillbringades större delen av tiden inne på de luftkonditionerade casinona.  Såväl cocktails som öl hanns med innan vissa slutligen hittade de vackra (?) souvenirglasen med långa sugrör. Innehållet i dem lämnade dock en del att önska. Lite besviket konstaterade vi att utelivet i Las Vegas en söndagkväll var ganska dåligt. De par som hade lyxat till det med en bubbelpool på rummet utnyttjade den medans vi övriga hängde i baren på hotellet.

 

Vattenshow vid Bellagio, grogg i souvenirglas och allt är större i USA

För ovanlighetens skull bodde vi inte fyra i varje rum dessa två nätter på NY-NY utan bara två och två. Detta uppskattades inte minst av mig och Oskar som slapp dela säng, och dessutom slapp vakna av någon morgonpigg medresenär. Mao vaknade vi klockan 12 på måndagen. Hur skönt som helst! Måndagen bjöd på fri lek för alla på dagen och en del shopping och promenerande hanns med. Just promenerande var dock inget jag och Oskar ägnade oss åt. Vi har blivit helt amerikaniserade och tog bilen till andra sidan strippen. Man vill ju helst inte lämna luftkonditioneringen :) . Henrik och Carro spanade även in granncasinot MGM där de har levande lejon – viva Las Vegas!

 

Efter middagen tog vi oss till centrala Las Vegas – Freemont street, för att beskåda ljusshowen som enligt utsago skulle vara mycket imponerande. I sin iver att utveckla den verkade det mest som att de nu gjort om det välvda taket till en stor TV. Besvikna åkte vi vidare till kvällens höjdpunkt och det man måste göra i Las Vegas – gå på en show. Showen bestod mestadels av exotisk dans - men publiken var trots det väldigt jämnt fördelad mellan könen. Måste varit för den 12 minuter långa pausakten med en stå-upp-komiker.

 

Ljusshow vid Freemont St

När vi kom ut märkte vi att något inte stämde – det regnade! Hela vår bild av vad som är en öken blev förvrängd. Regna kan dock inte vara något det brukar göra eftersom ingen gata har någon dränering. Det blev till att kryssa fram bland de små sjöarna som hade bildats.

 

Trots att kvällen avslutades något tidigare än söndagen var det vid utcheckningstiden 11 i morse bara 2 av 8 som hunnit med att äta frukost. (Även om jag inte tror att någon har några som helst tvivel kan jag berätta att jag inte var en av dem)

 

Efter besök på ännu en outlet har vi nu kommit fram till San Diego där vi tänkte stanna två dagar. Anders hoppar redan upp och ner i väntan på stranden.

Sista dagen i Washington DC bestod till en början av väntan på att hämta ut våra hyrbilar. Vi hade bokat dem från kl 14.30 och kände att vi redan hade gjort allt man borde i DC. Men efter lite kringstrosande i butiker och det obllgatoriska Starbucks-besöket så sprang tiden iväg och vi begav oss efter en burito-lunch till tågstationen för att plocka upp hyrbilarna.

Väl framme vid disken visade det sig att National (företaget vi hyr bil hos här) inte hade riktigt samma syn på vad "all extra drivers" är som företaget vi bokat bilen genom (ebilhyra/travel jigsaw). Vi menade, liksom travel jigsaw, att eftersom bilarna rymmer 5 pers är det totalt 5 pers per bil som gäller. National hävdade att det var max 4 förare per bil som ingick. Så efter ett långt samtal med travel jigsaw i England och prat med respektive chefer kom vi fram till att vi betalar för en extra förare för den ena bilen och kräver tillbaks de pengarna från travel jigsaw i efterhand. National skulle bjuda på den andra. Suck - varför kan inte saker bara fungera?



Så - frid och fröjd igen... nästan. Vi begav oss ut till P-garaget och skulle plocka upp bilarna. Oskar och jag har friskt spekulerat i vilka modeller på bilar vi skulle få. Oskar har även hävdat att han skull bli mycket besviken om de inte hade 23" fälgar och spinners. Den ena bilen fick vi utan problem - en Toyota highlander. Den andra verkade bli besvärligare. De hade nämligen, trots 4 månaders förvarning, ingen bil inne till oss. Vi har hyrt största storleken också och tackade bestämt nej till att ta en liten RAV4 istället.

Efter lite turer fram och tillbaka visade de sig att de just fått in en annan Highlander som bara skulle tvättas och tankas. Vi lånade RAV4an under tiden och hämtade upp allt bagage och åkte sedan och bytte bil. Och vi var nu äntligen på väg! Roadtripen kunde börja! :)



Walkie talkies för att prata mellan bilarna införskaffades på Best Buy direkt... och trots sin "18-mile"-räckvidd blev det dött i luren direkt när vi råkade köra lite fel med den ena bilen. Tur man har telefoner ibland. Vi kom dock snabbt på rätt väg igen och satte av för att hinna uppleva de vackra vägarna vid Blue Ridge Mountains innan det blev mörkt. Mat fick vänta.

GPSen lyckades ge oss en viss deja vu-känsla när den visade ut oss på en mindre och mindre väg. Till slut höll vi på att köra fast och konstaterade att detta nog inte var Blue Ridge Parkway... men tekniken måste väl ha rätt, eller hur!? Trots allt kom vi i alla fall rätt och fick några skymningsbilder innan det blev helt becksvart, och hastigheten fick sänkas till minimum för att unvdika alla hjortar som kände för att bli kylarprydnader.

När vi äntligen hittat ut från den numera helt mörka vackra vägen fick vi syn på en Burger King och magarna fick äntligen lite mättnad, med en trippel whopper för vissa.



Efter ytterligare lite körning har vi nu sovit gott på ett hotell längs vägen i Wytheville, Virginia. Nu bär det av mot Knoxville och 4e juli-firande.

Jag konstaterar nöjt att Anders äckligt-pigg-funktion verkar vara avstängd! :)

Nu är vi, efter diverse strul äntligen incheckade. Till och med med platser bredvid varandra. Det vi inte hade tänkt på var att passnummer och hela ens livshistoria krävdes för att checka in på planet till New York. Efter lite ringande och bilåkande löste det sig dock.

Fortfarande en massa att stå i innan det är dags att åka. Allt som man ju tidigare hade "hur lång tid so helst" för :)